Staden (läs: Maria) som aldrig sover....

Sitter uppe och kollar "Sex and the City". Blir så sugen på att åka till New York. Känner att jag behöver en drastisk förändring i mitt liv.  Kanske är dumt eftersom jag på måndag faktiskt kommer att börja om helt på nytt vad gäller en väldigt stor del av mitt liv.

Känner mig riktigt nervös och vet inte riktigt vad som förväntas av mig och vad jag ska förvänta mig av dem.

Vem är jag? En fråga som snurrar i huvudet ofta nu. Och att inte ha något riktigt svar på den frågan gör mig förvirrad och förtvivlad. Men än så länge har jag inte låtit det förstöra min glädje över att jag har lyckats. Lyckats skaffa mig ett nytt jobb utan särskillt mycket problem och energi.

Problemet är bara att.... att jag inte vill. Jag är förvirrad, grymt förvirrad. Tror inte att jag har fattat det än. Att jag aldrig mer kommer jobba på Grevgatan. Eller vem vet, men inte på BTS i alla fall.

Kom ihåg:
" Misslyckande är inte att falla.
Misslyckande är att stanna kvar där nere."

Är dock inte så depp som det låter, men är rädd för chocken. De som känner mig fattar.... fattar att jag inte fattat det än.