starweb.nu

Eftersom min förlossning gick bra & att jag inte har några större men från den så tänkte jag dela med mig av min erfarenhet till dom som känner att dom vill veta.



Söndagen den 8e Augusti började som vilken annan söndag som hellst förutom att jag på natten sovit 13,5 timmar (vilket säkert var för att min kropp kände på sig vad som väntade runt hörnet). Vi vaknade, åt frukost (jag drack en massa hallonbladste) & vi spelade lite Super Mario.

Sen gick vi till Sonjas Grek & åt mat följt av promenad till Medis för bio (bröderna Karlsson). Efter bion promenerade vi tillbaka hem och kollade på Poseidon (eller hur det nu stavas). K gav mig lite massage i slutet på filmen och precis när filmen slutade så kände jag något litet defust bak i ryggen. Jippie tänkte jag - äntligen en liten förvärk?! (jag som inte kännt nått alls innan).

Hann inte mer än resa mig upp innan nästa värk kom.. K började kolla på klockan och vi insåg ganska snabbt att värkarna redan från början kom 3 på 10 minuter (vilket ska vara riktmärket för när man ska åka in)..

Jag springer ut och in på toaletten för att jag tror att jag är skitnödig.. Men inget sånt!

Vi ringer förlossningen som säger att jag ska ta 2 alvedon & försöka sova lite.. Tar 2 alvedon, men inte tusan kan jag sova. Värkarna kommer allt tätare & jag har inte en endaste pause mellan dem (som alla säger: I pauserna är man helt smärtfri, passa på att vila då).. Haha! Vilka pauser?! Vilken jäkla vila?!

Jag går på toa igen - det kommer blod.. ganska mycket blod - Vi ringer förlossningen igen - Får komma in på en kontroll.

Längsta taxiresan ever! Och han kör FEL!! Stackars kille! Jag skrek & han bad om ursäkt!

Väl framme får vi ett rum.. En sköterska försöker ta blodtryck men jag har så ont så hon kallar på en barnmorska för att undersöka mig.. Hon frågar när värkarna startade & vi säger 23.00 (för ca 1,5 sedan). Man ser hur hon rynkar lite på näsan. Hon tänkte säkert - "inte en till förstföderska som inte klarar av att vara hemma".. Jag säger flertalet gånger att jag vill ha ryggmärgsbedövning för att det gör så fruktansvärt ont, men hon konstaterar snabbt att jag är helt öppen och redo att börja kysta om bara vattnet kan gå nån gång. Hon tar hål på det tillslut & efter bara några minuter kommer krystvärkarna - shit vilken kraft, vilken konstig & märklig känsla - det går lixom inte att stå emot.

Efter ca. 3 - 4 krystvärkar låg han där på mitt bröst! Min älskade Kasper! :) Går inte att beskriva. Trotts att jag var lite omtumlande & att vi inte riktigt hann fatta vad som hände eftersom allt gick så snabbt så rann tårarna! Så klart! Som vi längtat!

Alltså endast 2,5 timmar efter första lilla värken tittade han ut (kl 01.30, måndagen den 9e Augusti). Med endast 2 alvedon & lite lustgas! :) Dom hann inte ens skriva in mig & jag hade mina egna kläder på mig.. Haha! Snacka om att han hade bråttom ut!

Och nu undrar (och tror ni säkert) att jag gick sönder massa eftersom allt gick så fort, men så är det inte. Faktum är att det bara skedde på ett ställe och där väldigt lite (två små stygn), känner ingenting av det nu & det har läkt jätte fint. Alla (iaf typ 90%) av alla förstföderskor går sönder lite (trotts att det för förstföderskor brukar ta betydligt längre tid än för mig) så jag är grymt glad att det inte var värre.

Jag & K som gått på så många förlossningsutbildningar, vi som var så förberedda med tensapparat & allt. Haha! Hann inte ens få upp den ur kartongen!

Nu är vi världens lyckligaste familj. Bortsett från alla sömnlösa nätter då ;) Men det går över - och det finns inget bättre än ett barn! Så är det bara!

Lycka!